Kort beskrivet är Victor Axelsson snäll, rapp och en hejare på amerikanska uttryck och förkortningar. Men det är långt ifrån allt han är. Läs vidare och få reda på vad som förändrade hans liv för 30 år sedan och gjorde att han fick representera Sverige - och vad han tycker om att jobba på Motillo såklart!
Victor växte upp i Stodene, några mil norr om Karlstad. Om man jämför popkultur och trender som barn matas med på diverse sociala medier idag så var det annorlunda när Victor var liten. Underhållningen var minst sagt begränsad och skedde på utsatta tider. Missade man att slå på TV:n klockan 19.00 på fredag kväll för att se Disney Dags så var det kört, om man inte säkrat upp och spelade in det på VHS vill säga. En dag i början av 90-talet skulle dock Victor se en film som kom att påverka honom mycket:
- Jag såg filmen Värsta gänget och det förändrade mitt liv! Det är en gammal klassiker med Jake Taylor och Charlie Sheen som handlar om ett baseball-lag som vinner mot alla odds. Jag blev helt fast och väldigt fascinerad av amerikansk sport efter det. Det resulterade i att jag började med både baseball och basket, berättar Victor.
Victors tonår dominerades främst av baseball och han spelade i lokala laget Karlstad Suns. De otaliga timmarna av pitching, catching och batting gav resultat och han fick en plats i pojklandslaget. En plats som bland annat tog honom till Tyskland och Italien på läger och turneringar.
- Det var en otroligt rolig tid och jag gick verkligen in för det! Men som för många andra så svalnade intresset när jag blev 18-19 år och började bli vuxen, säger Victor.
Victor hade inte haft något solklart drömjobb vilket gjorde att han läste Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet, efter det gjorde han lumpen (det här var på den tiden när det fortfarande var obligatoriskt om du inte fick frisedel). När värnplikten var avklarad började han plugga till lärare i engelska och idrott vid Karlstads universitet, kanske mest för att han var intresserad av ämnena i sig. Samtidigt jobbade han i sportbutik och det var roligare än utbildningen, så med bara C-uppsatsen kvar pausade han studierna.
- Jag insåg att jag faktiskt inte ville bli lärare och tyckte istället att det var väldigt kul att jobba med försäljning. Jag sålde främst skidor och cyklar de sista åren och det var riktigt kul. Vid den här tiden hade jag träffat min sambo Ulrika och vi väntade vårt första barn, då märkte jag att tiderna inom handel inte var optimala när man har familj. Jag hade alltid haft ett intresse för webb och kodade en del på fritiden så jag började plugga igen, den här gången till webbutvecklare, berättar han.
Victor lyfter skillnaden i att studera som 20-åring jämfört med att vara 30 år. För honom visade det sig i att han var mer engagerad och såg till att vara med i allt runtomkring själva studierna. Engagemanget betalade sig och andra året in i utbildningen fick han ett deltidsjobb som programmerare på Sweco som han kombinerade med studierna resterande tiden:
- När jag tog min examen började jag jobba heltid på Sweco och var kvar där i några år. Jag hade pluggat tillsammans med Niklas Lund som vid den här tiden redan hade börjat på Motillo. Sweco och Motillo hade kontor i samma byggnad så vi träffades ibland. Baserat på vad Niklas berättade om sin arbetsplats så blev jag nyfiken. Jag tog ett möte med Jonas Kihlström och blev sen erbjuden jobb. På den vägen är det, konstaterar Victor.
Det är väldigt familjärt här och det tror jag kommer av att Jonas och Jakob är så som personer. Många andra företag är mer resultatinriktade än kulturinriktade, men det ena ger det andra om man börjar i rätt ände – kulturfokus skapar bra resultat. Givetvis löser vi kundernas problem, men det gör vi så mycket bättre om medarbetarna trivs.
Sedan Victors start på Motillo har det hunnit gå fyra år. Han har gått från att vara renodlad utvecklare till att även ta sig an rollen som teamledare för några av sina kollegor. Lärarprogrammet kanske inte var helt bortkastat ändå?
- Jag fick frågan om att bli teamledare av Jonas och Jakob efter att jag hade hållit i en del utbildningar, både internt och för kunder. Jag gillar ju att se andra personer utvecklas, både kompetensmässigt och som personer. Jag är väl något av en "people-person", konstaterar han.
Victor föddes 1982 vilket betyder att ”Victor 4.0” lanserades i slutet av förra året, något av en milstolpe i livet. Sedan några år tillbaka bor han i Skived, tre mil norr om Karlstad, tillsammans med Ulrika och barnen Elis och Klara. Nyligen har han också tagit upp sitt gamla baseballintresse och har gått med i ett lag i Karlstad.
- Det är kul att spela igen även om jag inte har samma höga ambitioner som jag hade förra gången. Nu är det mest för att det är roligt. Jag trivs bra på jobbet och har en bra balans mellan fritid och yrkesliv. Livet är "gött" helt enkelt, avslutar Victor.
